Related Paintings of unknow artist :. | Mrs. blue female portrait painter Nova | Fourth Pennsylvania Cavalry | Young Sultan Mahmud of Ghazni visits a Hermit Note the sultan-s horse and his dog. | Oceanic with goddess as loot wide boet | The south side of Longford Castle with the flower garden |
Related Artists:
Edwin long,R.A.
1829-1891 .English painter. He was taught by John 'Spanish' Phillip and began his career painting portraits and Spanish subjects, such as Dialogus diversus (1873; priv. col., see Quick, p. 10). However, he became successful and rich with very large historical and biblical subjects such as the Babylonian Marriage Market (1875; Egham, U. London, Royal Holloway & Bedford New Coll.), which changed hands in his lifetime for immense sums. His choice of subject-matter was indebted to the example of Sir Lawrence Alma-Tadema, while his style closely resembles that of Edward Armitage. His success enabled him to commission two houses (1878 and 1887), both in Hampstead, from Richard Norman Shaw. He was elected ARA in 1876 and RA in 1881.
Cornelis van Poelenburch
(1594 - 12 August 1667) was a Dutch Golden Age landscape painter. Though his birthplace is unknown, a signed document survives in Utrecht where he is listed as six years old and the son of Simon van Poelenburch, a Catholic canon in Utrecht.He initially trained with Abraham Bloemaert, and his earliest signed paintings are from 1620.He traveled to Rome where he was influenced by Adam Elsheimer and became a founding member of the Bentvueghels. He counted a few cardinals under his patrons, and was called to England by Charles I of England, for whom he made small cabinet pieces. He returned to Utrecht where he later died just a few years after his old teacher Abraham Bloemaert.He painted mostly small landcapes with mythical or religious figures or passages, in a style that would later be evident in some of the works of Claude Lorraine. His "most important and successful" pupils were Daniël Vertangen, Dirck van der Lisse, François Verwilt, and Jan van Haensbergen. Arnold Houbraken claimed that his best pupil was Joan vander Lis from Breda (not Dirk vander Lis from The Hague). Houbraken then mentioned Vertangen, Verwilt, Warnard van Rysen from Bommel, and Willem van Steenree, a nephew. The RKD also mentions Laurens Barata.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.